Illustration Friday - Outside

Ni kanske har varit inne på Illustration Friday, en blogg/podcast/shop som varje vecka har en liten bildutmaning? Varje vecka, nytt tema. Har man en passande illustration postar man den på sin egen sajt och lägger upp länken på Illustration Friday. Det brukar vara en salig blandning av stilar, lite småkul och väldigt opretentiöst. Jag har själv inte varit med på länge men just denna vecka var temat "Outside". Utomhus passar ju bra – då passar jag på visa en del av en skoluppgift jag nyligen hade på HDK, en valfri bildberättelse gjord som en dragspelsfolder. Just denna bild är ett uppslag som föreställer Luvan på väg till mormor (ja, medveten koppling till Rödluvan). En kollega och jag ska jobba vidare med den så småningom, jag hoppas kunna visa smakprov längre fram!

Bologna Children's Book Fair

Såg detta instagraminlägg från förlaget i morse. Tänk nu är han där, den lille Sven (överst till vänster på bilden)! Hoppas det är någon som gillar honom.

Första recensionen!!!

Fick just en recension skriven av Anna Wilner på Bibliotekstjänst mailad till mig från förlaget, här kommer slutklämmen:
"...Detta är en historia som skickligt visar att när man har som minst förväntningar på att något bra ska hända – det är då det händer. Den stora behållningen är det fina samspelet mellan bild och text. Textstyckena är korta då större delen av boken berättas av illustrationerna. Med uttrycksfulla och detaljrika bilder lyckas Moberg verkligen skildra detta mardrömskalas och Svens metamorfos när han träffar den smarta Ella på kalaset. Sammanfattningsvis är Sven går på kalas en mycket lyckad debut där en till synes helt vanlig företeelse, barnkalaset, åskådliggörs i en helt annan dimension genom välgjorda illustrationer."

Grinar nästan lite nu.

Platta påskägg

För åtta veckor sen fick jag vara med om ett superroligt uppdrag på jobbet - att designa och illustrera årets upplaga av Postnords platta påskägg. Det är kartonger som finns att plocka vid alla postombud och tanken är att man ska fylla dem med godis, en pocketbok eller nåt annat smått och gott och skicka som påskhälsningar. Som ett påskägg fast brevlådevänligt helt enkelt. 
Men alltså, ÅTTA VECKOR! En hel evighet. Ni fattar ju hur jag gått omkring här som en äggsjuk höna (snark) och inte fått visa mina skisser för att inte avslöja något i förväg. Men nu är det officiellt, de finns ute och jag får äntligen lägga upp lite bilder!

Älskar att rita blommor! Det fick bli påskliljor, videung och björklöv
till bakgrundstapeten.

Karaktärerna i påskfamiljen var roliga att klura på. Kusinen från landet
och mammas nya kille bland annat. Fast detta är såklart Herr Tupp.

Tryckintag på Göteborgstryckeriet med Fredrika Trollby och Elinor
Johansson. De andra i arbetsgruppen var inte med: Lars Jönsson, Rebecca
Glenberg Uhrbom, Tonie Högberg, Felicia Adolfsson och Titti Winqvist.

Här ligger de! Våra bäbisar.

Äntligen finns de i butikerna, fotobevis från min kollega Camilla
Tengborg igår. Det fina stället gjorde Tonie Högberg. 

Det är mycket nu...

Allt eller inget, som det brukar bli när jag ska göra något. Förutom att jag går en ganska krävande kurs på HDK som heter Bild och berättande, jobbar med min shop på Society6 och dessutom just ska släppa en bok som ska marknadsföras på olika sätt, så har jag i helgen gått en kurs i digital mönsterformgivning på Art College. Lärare var Cecilia Pettersson, duktig mönsterformgivare (bland annat). Då jag såklart sovit löjligt lite och vi fick jobba på PC-datorer vilket är nästan lika roligt som att försöka jobba i Word, var jag mest förvirrad hela första dagen. Jag trodde jag fattat det där med mönsterrapporter innan, men allt jag gjorde blev jättekonstigt så det hade jag inte alls tydligen. Andra dagen gick det bättre och efter en hel del joxande kunde jag gå hem med ett julmönster som jag behöver förbättra, samt ett somrigt blommönster. Riktigt fint om jag får säga det själv, och tänk det kan jag ju för det är min blogg. Mmoahaha.

Förhandstitt

I helgen kunde jag äntligen kånka hem mina friex från förlaget. Jag ville förstås slita upp kartongen så fort jag kom innanför dörren - men, nej. För att dra ut lite på det roliga tog jag en macka först. Lite orolig var jag väl också. Tänk om jag skulle bli besviken, hitta stavfel, irritera mig på nån skavig detalj som jag missat. Det är förstås meningslöst att gräma sig över det som ändå är försent att åtgärda, men jag skulle ju inte kunna låta bli.

Men, till slut kunde jag inte hålla mig längre utan sprättade upp lådan. Och... alltså... jag blev toklycklig. Den blev jättefin! Färgerna stämmer, lacken på omslaget sitter där den ska, papperet var rätt. Och historien håller fortfarande. Nu vill jag ju inte avslöja för mycket av handlingen men en liten förhandstitt får ni här:

Sven går på kalas.

Egentligen kom boken till av en slump. Eller också var allt en del av en master plan som jag bara inte fattat just då. Men så här var det: jag råkade se en länk på facebook till en utbildning på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk. Utbildningen hette Bilderböcker för barn, målet var att färdigställa en bilderbok under kursens gång, ansökningstiden var nästan ute. Eftersom jag för det mesta går på stundens infall anmälde jag mig med ett klick, samlade ihop arbetsprover, intyg och annat som behövdes och skickade in i sista sekunden. Glad och stolt över mitt nya, stundande liv berättade jag om mina planer för alla jag kände. Förvarnade mina jobbkollegor att jag skulle behöva ta ledigt en del till hösten. Funderade på möjliga historier att skriva om.

Det var bara en liten detalj: jag blev inte antagen. VA?!? Snopen, förnärmad och rent gubbsur lade jag all uppdämd energi på att måla i stället. Hyrde en ateljé och hängde där varje ledig stund, flera kvällar i veckan och ibland på helgerna. Egen tid, ren och skär för-det-är-jag-värd-lycka. Och så kunde det ju ha fortsatt.

Men ett år och två utställningar senare dök den där länken upp igen i mitt facebookflöde: Bilderböcker för barn. Sista anmälningsdag i morgon. Och jädrans, nu var det väl ändå min tur tänkte jag och sökte igen. Och denna gång kom jag in.

Efter en termins lyckorus och vånda tillsammans med inspirerande lärare och grymma kursare, var boken om Sven färdig att skicka till förlag. För det var ju det som var målet från början. Jag ville skriva en barnbok och få den utgiven. Den kunde jag väl ha skrivit ändå kan man tycka, men nä, det kunde jag faktiskt inte. Jag måste ha ett mål med tydlig deadline, annars är jag världsexpert på att ”bara göra något annat först”. Den där tiden att skriva kommer aldrig om jag inte har en blåslampa efter mig. Och, måste tilläggas, en ordsprutare som jag hade inte kunnat skriva som jag gjorde om jag inte gått kursen. (”Stryk text, du använder alldeles för många ord. Visa det i bilderna i stället!”)

Efter ett par månader kom det där mailet från förlaget. Jag läste snabbt och fel först, trodde det var ännu ett standardsvar av typen tack-men-nej-tack. Fast, nej vänta nu. Jag började om:

...!!!

Jag fattade det nästan inte. Vågade knappt prata om det ens när kontraktet var skrivet. Tänk om de ångrade sig. Jag slet under ett halvår med att göra klar alla bilderna, filade och putsade på texten, handritade enfanger och pendlade mellan självgodhet och ångest på vägen. Att boken faktiskt skulle släppas kändes overkligt, mitt fokus låg på att bli färdig och gå vidare med nästa projekt.

Sent i höstas skickade jag äntligen alla filer och provtryck till Opal och kunde pusta ut. Tänka på annat ett tag.

Fast ett tag går ganska fort. Nu börjar det dra ihop sig till bokrelease. Snart ska jag hämta mina friex på posten. Det är på riktigt nu. Jag börjar bli nervös, tänker att jag borde göra nån sorts hemsida ifall nån undrar vem den där Sven-författaren och illustratören är.

Så här är den nu. Välkommen till dig som hittat hit.