Alltså, det här med att vara sagotant – jag skämtar om det men det skulle kunna bli mitt nya jobb tror jag. Rätt märkligt eftersom jag egentligen är en ganska blyg person. Men jag gillar att utsätta mig för sånt jag tror att jag inte törs, det är så roligt när jag klarar det! (Okej, det finns undantag. Aldrig mer att jag tänker åka Balder på Liseberg, det höll på att ta en ände med förskräckelse. Men det är en annan historia. Kanske Sven kan få göra det i stället, i nästa bok.)
På
Alfons Åbergs kulturhus var barnen ganska små, så det blev många frågor och kommentarer om allt möjligt som inte handlade om boken ("Min doktor heter också Annika", "Varför har du ett vattenglas där?" osv). Jag tänkte att de nog inte förstod så mycket av texten, men ändå satt de väldigt koncentrerade och lyssnade. När jag läst klart ville en liten flicka att jag skulle läsa en gång till, så det var ju ett bra betyg!
 |
| "Författarbesök: Annika Lundholm Moberg". |
 |
| Pirrig väntan på att få sätta igång. |
 |
| Här står tiden still. |
 |
| Sagotant på sagotron. Av guld! Nästa gång blir det mantel och krona. |
 |
| Effektiv tvåhandsfattning. |
 |
| Det gick bra! Puh. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar